Totalt omfattas alltså 38 personer i LeFebure av optionsplanen. Tre personer - nämligen en i kategori B och två i kategori C - är på olika sätt knutna också till moderbolaget Inter Innovation. Personen i kategori B är anställd i Inter Innovation som finanschef. En av de två personerna i kategori C är verkställande direktör i Inter Innovation, tillika styrelseledamot i detta bolag, den andre är styrelseledamot i Inter Innovation. 

Den styrelseledamot i Inter Innovation som också är styrelseledamot i LeFebure har, enligt vad företrädare för Inter Innovation uppgivit ett uppdrag som med avseende på både omfattning och innehåll sträcker sig utöver vad som är normalt för dylika uppdrag. 

De närmare detaljerna i optionsplanen är avsedda att ansluta till en normal "Stock option plan" för ett amerikanskt bolag. I syfte att åstadkomma detta i alla delar kommer amerikansk juridisk expertis att anlitas. 

Mot denna bakgrund skall, såvitt nu är känt, köpoptionsavtalen innehålla bl.a. följande villkor. Lösenpriset skall vara 200 kronor per aktie vilket alltså motsvarar den ursprungliga emissionskursen. Optionsförvärvaren skall inte betala något för optionen. Option kan inte överlåtas; upphör anställningen eller uppdragsförhållandet förfaller optionen. Option kan lösas vid tre tidpunkter. Optionen förfaller efter två år och sex månader. 

Den fråga Aktiemarknadsnämnden har att pröva gäller om optionsplanen såsom den är avsedd att genomföras, i sin helhet eller i någon del, strider mot god sed på den svenska aktiemarknaden.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har tidigare principiellt uttalat att det inte strider mot god sed på aktiemarknaden att ett aktiemarknadsbolag medverkar till tillkomsten av avtal om köpoptioner i syfte att bereda anställda i allmänhet eller ledande befattningshavare i bolaget delägarskap i bolaget (Uttalande 1987:2). 

Det nu aktuella fallet avviker från den nyss beskrivna situationen i den meningen att erbjudandet om att förvärva köpoptioner inte är riktat till anställda i aktiemarknadsbolaget utan till personer i sin egenskap av arbets- eller uppdragstagare hos dotterbolag till aktiemarknadsbolaget. 

Principiellt sett bör enligt nämndens mening de två situationerna behandlas likartat. I ett koncernförhållande kan det vara naturligt att moderbolaget medverkar till tillkomsten av köpoptionsavtal mellan en optionsutfärdare och arbets- eller uppdragstagare inte bara i moderbolaget utan även i ett annat koncernföretag. 

När ett aktiemarknadsbolag medverkar vid tillkomsten av köpoptionsavtal av här berört slag aktualiseras enligt nämndens mening tre väsentliga frågeställningar, nämligen formerna för medverkan, vilken personkrets som omfattas av optionsplanen och tilldelningen inom denna krets samt villkoren enligt optionsavtalen. 

Den nu aktuella optionsplanen har behandlats i Inter Innovations styrelse. Med hänsyn härtill och till att optionerna utfärdas av en helt oberoende part finns det enligt nämndens mening ingen anledning att utifrån det sätt på vilket Inter Innovation medverkat ifrågasätta ett genomförande av optionsplanen. 

En av de frågor som kan ställas med anknytning till personkretsen gäller huruvida styrelseledamöter bör omfattas av en optionsplan. Enligt nämndens mening bör som princip gälla att ledamot i det bolags styrelse som beslutat om - eller på annat sätt medverkat vid - tillkomsten av köpoptionsavtalet inte bör ingå i den av avtalet omfattade personkretsen. Styrelseledamot som har en verkställande ledningsfunktion i bolaget eller annat koncernföretag bör dock kunna omfattas av avtalet förutsatt att ledamoten inte deltar i styrelsens behandling av frågan. 

Vad som nu sagts träffar endast de två av LeFebures styrelseledamöter som båda dessutom är ledamöter i Inter Innovations styrelse. Den ene är, som redan framgått, verkställande direktör i Inter Innovation, den andre har ingen anställning i koncernen men fullgör en arbetsinsats som går vida utöver vad som brukar ankomma på en styrelseledamot. Han utövar sålunda i realiteten en verkställande ledningsfunktion. Med hänsyn härtill kan det inte beträffande någon av de båda styrelseledamöterna anses oförenligt med god sed på aktiemarknaden att de omfattas av optionsplanen. 

Övriga personer som omfattas av optionsplanen är antingen amerikanska styrelseledamöter i LeFebure eller anställda i detta bolag eller - i ett fall - en anställd i Inter Innovation med särskilt uppdrag i LeFebure. Under dessa förhållanden möter inga hinder mot att de omfattas av optionsplanen. 

När det gäller tilldelningens storlek utgår nämnden ifrån att den överensstämmer med amerikansk praxis för bolag av jämförbar storlek m.m. (jfr Leo-kommissionens rapport Ds Fi 1986:21 s 107). Med beaktande också härav finner nämnden inte anledning till anmärkning mot optionsplanen i denna del. 

Nämnden har tidigare uttalat att villkoren i de enskilda optionsavtalen mellan utfärdare och förvärvare bör vara marknadsmässiga. Med marknadsmässighet avser nämnden i detta sammanhang - om inte en "marknadsnotering" finns - att det pris som optionen enligt avtalet betingar (optionens premium) motsvarar det värde som erhålles vid en beräkning enligt någon allmänt vedertagen värderingsmodell, där relevanta faktorer åsatts värden som kan antagas vara realistiska enligt ett antal bedömares uppfattning. Den nu aktuella optionsplanen erbjuder särskilda problem vid bedömningen av marknadsmässigheten. 

Om det nyss sagda tillämpas på det nu aktuella fallet kan det inte uteslutas att optionens marknadsvärde enligt en på angivet sätt utförd värdering befinnes vara högre än det pris som optionsutfärdaren faktiskt betingar sig i ersättning för optionerna. I sådant fall kan det sägas att villkoren i avtalet mellan optionsutfärdaren och optionsförvärvaren inte är marknadsmässiga. Denna bedömning påverkas inte av att LeFebure åtagit sig att svara för utfärdarens finansieringskostnader m.m. 

Vid bedömningen av marknadsmässigheten bör emellertid även beaktas de särskilda villkor som gäller för optionsutfärdarens medverkan vid tillkomsten av optionsavtalen. Dessa villkor innebär att teckningsrätterna till de underliggande aktierna överlåtits av Leif Lundblad utan vederlag med skyldighet för optionsutfärdaren att utfärda optionerna enligt villkor som bestämts av Inter Innovations styrelse samt att Leif Lundblad garanterat inlösen av optionerna och därmed befriat optionsutfärdaren från den risk en optionsutfärdare normalt löper. 

Under dessa förhållanden bör enligt nämndens mening den avvikelse från kravet på marknadsmässighet som kan föreligga inte föranleda att villkoren enligt optionsavtalen skall anses strida mot god sed på aktiemarknaden. 

Den i uppläggningen av planen ingående vederlagsfria överlåtelsen av teckningsrätter från Lundblad till optionsutfärdaren kan medföra att en förmån, utöver den som LeFebure i sin egenskap av arbetsgivare tillhandahåller, tillfaller optionsförvärvarna. 

Enligt nämndens mening kan inte någon anmärkning riktas mot att LeFebure på tänkt sätt bestrider kostnaderna för optionerna, enligt uppgift som en lönekostnad. Inte heller den eventuella ytterligare förmån som är en följd av den vederlagsfria överlåtelsen ger med hänsyn till omständigheterna anledning till anmärkning. 

Nämnden har vid sina bedömningar i detta ärende beaktat att de av optionerna berörda aktierna visserligen avser ett svenskt aktiemarknadsbolag men att LeFebure är ett utländskt bolag, som är underkastat ett annat lands rättsordning samt att detta bolag är ett stort och rörelsedrivande bolag. 

Det nu anförda innebär sammanfattningsvis att ett genomförande av optionsplanen, sådan som den redovisats för nämnden, enligt Aktiemarknadsnämndens mening inte strider mot god sed på den svenska aktiemarknaden.

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit. Ingvar Gullnäs, ordförande, Ulf K Nordenson, vice ordförande, Lennart Dahlström, Lars Elvstad, Göran Linders och Sten Walberg.