|
Aktiemarknadsnämndens uttalande 1989:1 [*] 1989-02-20 * Uttalande i plenum Med riktlinjer för utformningen av vissa villkor vid emissioner av konvertibla skuldebrev m.m. till anställda m.fl. i aktiemarknadsbolag m.m. (Initiativärende) Bakgrund Under senare år har många bolag emitterat konvertibla skuldebrev med företrädesrätt till teckning för anställda i det emitterande bolaget eller i annat företag inom samma koncern. (I fortsättningen används även uttrycken konvertibler eller personalkonvertibler). I ett betydande antal fall har också styrelseledamöter fått teckningsrätt. Enligt en uppgift är antalet aktiemarknadsbolag som givit ut personalkonvertibler 121 (Barbro Sköldebrand Anställd och ägare - konvertibler, Arbetslivscentrum Stockholm 1988 s. 28). Några av dessa företag har enligt samma källa givit ut personalkonvertibler genom två eller flera emissioner. Syftet med att utge en personalkonvertibel anges ofta vara att öka personalens intresse för företaget och stärka samhörighetskänslan, allt för att uppnå fördelar för företaget. Diskussionen rörande personalkonvertibler har till mycket stor del kommit att gälla emissionsvillkoren, vad ett deltagande i en emission kan innebära i förmånshänseende och effekterna för bolagets aktieägare. Debatten har föranlett såväl ny lagstiftning som olika självregleringsaktiviteter. Lagen (SFS 1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. (Leo-lagen) innebär att beslut om emissioner med företrädesrätt till teckning för anställda, styrelseledamöter i ett aktiemarknadsbolag eller annat företag inom samma koncern eller närstående till dessa personer skall fattas av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om detta är aktiemarknadsbolag. Beslutet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de vid stämman avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Vid emissioner i ett dotterbolag som inte är ett aktiemarknadsbolag måste dessutom beslutet godkännas av stämman i ett moderbolag som är aktiemarknadsbolag. Motsvarande regler gäller vid överlåtelse av aktier och konvertibla skuldebrev som innehas av ett bolag i en koncern. I förarbetena till Leo-lagen uttalade departementschefen att han inte var beredd att lägga fram ett förslag om en reglering beträffande riktlinjer för emissionsvillkorens utformning. Detta ställningstagande innebar inte - enligt vad departementschefen anförde - att det saknades behov av sådana riktlinjer. Departementschefen ansåg emellertid att det fanns skäl att "avvakta resultatet av den självsanering som pågår". (Prop 1986/87:76 s. 23) Redan Leo-kommissionens rapport (DsFi 1986:21) innehåller vissa riktlinjer av etisk natur. Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Trefond Invest har offentligt uttalat sin uppfattning om hur villkoren bör vara utformade. Aktiemarknadsnämnden har i ett fall haft anledning att ta ställning till villkorens utformning (Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:5). Det kan i sammanhanget också nämnas att för bolag som står under bankinspektionens tillsyn har inspektionen givit uttryck för sin uppfattning i den aktuella frågan (se skrivelse 1987-08-20). Det finns alltså redan ett betydande antal uttalanden om hur villkoren bör utformas vid emission av personalkonvertibler. De olika uttalandena är av olika dignitet och sammanfaller inte till alla delar. Delvis strider de t.o.m. mot varandra. Det är därför inte ägnat att förvåna att den praktiska tillämpningen ger exempel på olika lösningar i principiella frågor när det gäller villkorens utformning. En annan orsak till sådana olika lösningar kan vara att uttalandena inte alltid är lätta att tolka. Mot den nu angivna bakgrunden har nämnden - i syfte att främja god sed på aktiemarknaden - funnit det lämpligt att lämna en rekommendation med riktlinjer för utformningen av vissa villkor vid emissioner av konvertibla skuldebrev till anställda i aktiemarknadsbolag m.m. Uttalande När fråga är om emission av konvertibla skuldebrev i a) ett aktiemarknadsbolag eller * Bolag som vidtagit åtgärd för att bli aktiemarknadsbolag är sådana bolag som förekommer på den s.k. O-listan eller annan lista i fall när uttalanden gjorts av bolaget att bolaget har för avsikt att ansöka om inregistrering av bolagets aktier på Stockholms fondbörs eller att träffa s.k. market maker avtal. Också annat bolag med ett spritt ägande kan i visst fall anses vara ett bolag som vidtagit åtgärd för att bli aktiemarknadsbolag. och emissionen riktas till sådana anställda - i bolaget eller annat företag i samma koncern** - som avses i 4 § första stycket Leo-lagen, bör i fråga om emissionsvillkorens innehåll och utformning följande gälla. ** Se aktiebolagslagen 1 kap. 2 §, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen eller 1 kap 3 § bankaktiebolagslagen. Emission enbart till sådana anställda som ej är ledande befattningshavare (1) Den s.k. utspädningseffekten på aktiekapitalet och röstetalet bör i normalfallet vid full konvertering och med utgångspunkt från att lånet fulltecknas ej överstiga 5 procent, räknat på det efter konvertering nya totala antalet aktier och röster. Om en personalkonvertibel redan är utelöpande, bör hänsyn tagas till den sammanlagda effekten vid full konvertering. Tillämpas denna princip, torde utspädningseffekten i fråga om vinst/aktie och substans/aktie endast bli marginell, förutsatt att villkoren i stort utformas på det sätt nämnden rekommenderar i detta uttalande. En större utspädning bör accepteras endast när särskilda skäl motiverar detta och då i begränsad omfattning. Exempel på sådana skäl kan vara att det emitterande bolagets aktiekapital är mycket ringa i förhållande till antalet anställda till vilka emissionen riktas eller att förändringar inträffat i bolaget eller i koncernen som motiverar att bolaget emitterar ytterligare lån, även om redan utgivna lån ännu inte förfallit till betalning. (2) När det gäller villkoren för konverteringslånet har i den allmänna debatten framför allt diskuterats huruvida emissionskursen, dvs priset på konvertiblerna, kan sättas lägre än ett beräknat marknadsvärde. Enligt Aktiemarknadsnämndens mening bör man vid prissättningen utgå från det teoretiska värdet enligt någon för värdepapper allmänt vedertagen värderingsnorm. (Ang innebörden av detta begrepp se Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:11.) Dessa normer är emellertid normalt inte avsedda för konvertibla skuldebrev och beaktar inte heller samtliga faktorer som påverkar värdet. Vidare grundar sig beräkningarna på osäkra antaganden om den framtida marknadsutvecklingen. Det kan därför finns anledning till jämkning av det teoretiskt beräknade värdet. Som exempel på faktorer som kan föranleda jämkning kan nämnas att konvertiblerna är begränsat likvida, ibland t.o.m. icke överlåtbara under en viss tid. Vid vissa emissioner till den öppna marknaden är det vanligt att priset på de värdepapper som emitteras sätts något lägre än marknadspriset för att emissionen skall lyckas. Enligt nämndens mening bör ett motsvarande synsätt kunna godtas vid en emission av konvertibla skuldebrev till anställda för att uppnå syftet med emissionen. En viss ytterligare jämkning av det teoretiskt beräknade värdet bör med hänsyn härtill kunna göras. Syftet med emissionen är visserligen att uppnå fördelar för bolaget och därmed för dess aktieägare. En jämkning som innebär att aktieägarna genom att godta utspädningen avstår från en del av sin tillgång bör likväl inte ske utan noggranna överväganden. Aktiemarknadsnämnden är inte beredd att närmare ange hur stora jämkningar av det teoretiskt beräknade värdet som bör kunna godtagas. Närmare riktlinjer kan dras upp endast genom en prövning av enskilda ärenden. Utvecklingen bör inte låsas till vissa procenttal. En individualiserad bedömning, där det emitterande bolagets beskaffenhet och ställning beaktas, är önskvärd. Styrelsen bör i sitt förslag till emissionsvillkor redovisa underlaget för prissättningen. Nämnden anser inte att det är oförenligt med god sed på aktiemarknaden att differentiera teckningsbelopp och garanterad tilldelning med hänsyn till den anställdes lön och andra anställningsvillkor eller ställning i bolaget. Också inom olika kategorier av anställda bör en differentiering kunna godtagas med hänsyn till anställningstid eller andra särskilda omständigheter. De högsta tecknings- och tilldelningsbeloppen bör hållas på en relativt låg nivå. Detta är nödvändigt med hänsyn till aktieägarna men också för att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden skall bevaras. Nivån bör framstå som rimlig sedd i relation till den anställdes lön och andra anställningsvillkor. En begränsning till 50 % av årslönen har ibland framförts som en lämplig lösning. Enligt nämndens mening kan en sådan begränsning vara ett riktmärke, men det är olämpligt att låsa utvecklingen vid ett bestämt tal. Fall kan tänkas där det kan vara i alla aktieägarnas och bolagets intresse att de anställda förvärvar konvertibler till högre belopp. Också i denna del bör en bedömning ske från fall till fall och med beaktande av det emitterande bolagets förhållanden. Om en emission inte blir fulltecknad, bör ingen teckningsberättigad tilldelas konvertibler till högre belopp än som i villkoren angivits som högsta teckningsbelopp för honom. (3) För att tillgodose intresset av att nyanställda, som ej varit berättigade att delta i emissionen, skulle kunna förvärva konvertibler kan teckningsrätt - inom de ramar som nämnts ovan - tilldelas ett det emitterande bolaget närstående subjekt för senare överlåtelse av tecknade konvertibler till nyanställda. Vid sådan överlåtelse bör - om notering på konvertiblerna saknas - priset bestämmas enligt de normer som angivits under punkten (2); se också Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:6. (4) Vid emission i ett dotterbolag, vars aktier inte är föremål för någon notering, bör utöver vad som hittills sagts vissa särskilda krav gälla. Teckningsrätt bör tillkomma endast anställda i det emitterande bolaget. Vidare bör värdering som ligger till grund för prissättningen alltid ske under medverkan av minst två oberoende experter, och experterna bör väljas på sådant sätt att värderingen blir allsidig. (Angående information om prissättningen, se punkten (2) ovan) (5) Av det föregående framgår att detta uttalande gäller inte endast emissioner i aktiemarknadsbolag och dotterbolag till sådana bolag utan också emissioner i vissa bolag som inte är sådana bolag och som därför inte omfattas av Leo-lagen. Med hänsyn till de syften som Leo-lagen avser att tillgodose bör de besluts- och informationsregler som denna lag innehåller tillämpas analogt på emissionsfrågor i bolag som ej är aktiemarknadsbolag men som omfattas av detta uttalande, dvs bolag som vidtagit åtgärd för att bli aktiemarknadsbolag och dotterbolag till sådana bolag. Det sagda innebär till en början att en emission i ett bolag av sist angivet slag bör genomföras endast om beslutet biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Om emissionen äger rum i ett dotterbolag, bör emissionsfrågan dessutom behandlas vid bolagsstämma i moderbolaget och vad nyss sagts gälla även vid sådan stämma. I båda fallen är det en lämplig lösning att styrelsens förslag till beslut - från vilket bolagsstämman i detta sammanhang icke kan avvika - villkoras av att bolagsstämmans beslut för att bli giltigt biträds av aktieägare i sådan utsträckning att den angivna majoriteten uppnås. Villkoret bör anges i kallelsen till bolagsstämman. I fall då aktierna i det emitterande bolaget inte är noterade, bör värderingen ske med iakttagande av vad som sagts under (4). Beträffande information om emissionen bör Leo-lagens regler om information efter emissionsbeslutet iakttas. (Här erinras också om Aktiemarknadsnämndens uttalande rörande innehåll i kallelse till bolagsstämma som skall behandla personalkonvertibel; Aktiemarknadsnämndens uttalande 1988:10.) Det nyss sagda om beslutsform och information bör tjäna till vägledning även i fall då det berörda bolaget visserligen inte är ett dotterbolag utan ett s.k. intressebolag men det likväl med hänsyn till ägarandelen, inflytandet och andra omständigheter framstår som sakligt motiverat att i detta sammanhang behandla intressebolaget såsom dotterbolag. Också i övrigt bör detta uttalande i tillämpliga delar vara vägledande. Emission till ledande befattningshavare (6) Föreliggande uttalande gäller även sådana emissioner som i kretsen av teckningsberättigade innefattar verkställande direktör eller andra ledande befattningshavare i det emitterande bolaget eller annat företag inom samma koncern. Nämnden vill för tydlighetens skull framhålla att utanför detta uttalande faller emissioner som riktar sig enbart till verkställande direktör eller andra ledande befattningshavare. Enligt nämndens mening finns det anledning att för sådana emissioner göra delvis andra bedömningar - exempelvis i fråga om prissättningen på konvertibeln - än dem som här förut har redovisats. Emissioner riktade till enbart ledande befattningshavare är mindre vanliga, och de syften som man vill uppnå med dem kan uppnås även på andra vägar, exempelvis genom köpoptioner (jfr Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:11 rörande icke standardiserade köpoptionsavtal som berör ledande befattningshavare m.fl. i aktiemarknadsbolag). Mot denna bakgrund avstår nämnden från att här närmare uttala sig om de villkor som kan godtas vid sådana emissioner. I det föregående angivna principer bör dock vara vägledande i sådana fall. Emission till styrelseledamöter (7) En fråga som enligt Aktiemarknadsnämndens mening kräver särskilda överväganden är huruvida styrelseledamot, som inte är anställd i bolaget, bör kunna deltaga i en emission riktad till anställda i allmänhet eller till sådana anställda jämte ledande befattningshavare. Som redan nämnts har styrelseledamöter tillåtits deltaga i ett betydande antal fall. Såvitt nämnden kunnat finna har detta skett utan att några särskilda skäl åberopats och utan iakttagande av särskilda formaliteter. Nämnden har funnit anledning att ägna uppmärksamhet åt frågan huruvida inte styrelseledamöterna måste anses av jäv hindrade att deltaga i beslut av styrelsen rörande en emission i vilken de själva skall äga teckningsrätt. Efter att ha inhämtat utlåtanden i frågan måste nämnden konstatera att det inte är möjligt att ge ett säkert svar. Nämnden har noterat att Leo-lagen räknar med möjligheten att en emission riktas till styrelseledamöter. De uppgifter som normalt ankommer på och fullgörs av styrelseledamöter är emellertid inte av sådan karaktär att de skäl som ligger till grund för en emission till anställda i allmänhet äger tillämpning. Särskilda skäl kan dock föreligga som motiverar ett deltagande. Om sådana skäl ej föreligger, bör styrelseledamöter inte deltaga i andra fall än när de är anställda i bolaget eller annat företag i samma koncern. Om det i särskilt fall anses motiverat att låta styrelseledamöter deltaga i en emission, anser nämnden lämpligt att bolagsstämman får pröva frågan som en särskild punkt vid bolagsstämman. Också i fråga om styrelseledamöter bör återhållsamhet iakttas när det gäller högsta tecknings- och tilldelningsbelopp. Tilldelningen - som i detta fall inte kan relateras till lön e d - bör normalt inte överstiga vad som föreslås gälla för anställda i allmänhet. Övrigt (8) Detta uttalande bör i tillämpliga delar gälla också andra värdepapper än konvertibla skuldebrev, t.ex. aktier och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier I detta ärende, som behandlats i plenum, har följande ledamöter deltagit: Ingvar Gullnäs (ordförande), Ulf K Nordenson (vice ordförande), Hans-Gunnar Solerud (vice ordförande), Sigvard Ando, Lennart Dahlström, Erik Dahmén, Göran Linders, Curt Nicolin, Per Håkan Osvald, Knut Rodhe, Lars-Erik Thunholm, Sten Walberg och Gunnar Widhagen.
|