|
Aktiemarknadsnämndens uttalande 1990:8 1990-08-29 Fråga om en konvertibelemission i ett intressebolag riktad till styrelseledamöter, ledande befattningshavare och andra anställda i intressebolaget och ägarbolagen samt vissa utomstående personer anknutna till ägarbolagen stred mot god sed på aktiemarknaden, vidare frågor om beslutsformer, information, prissättning och utspädning (Fabege, Portalen) Till Aktiemarknadsnämnden har den 21 september 1989 inkommit en framställning från Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF). Bakgrund Fabege AB (Fabege), vars aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, äger hälften av antalet aktier med hälften av antalet röster i Fastighets AB Portalen (Portalen). Den andra hälften av aktierna ägs av Folke Ericsson Byggnads AB. Aktiekapitalet i Portalen uppgår efter genomförd fondemission, beslutad vid ordinarie bolagsstämma den 6 maj 1988, till 1.500.000 kronor. Efter en vid samma bolagsstämma beslutad aktieuppdelning (split) är aktiekapitalet fördelat på 150.000 aktier å nominellt 10 kronor. Vid den nyss nämnda ordinarie bolagsstämman i Portalen beslutades också om upptagande av ett konvertibelt förlagslån på ett högsta nominellt belopp om 50.000.000 kronor genom utgivande av konvertibla förlagsbevis. Beslutet innebar väsentligen följande. Förlagsbevisen berättigar till konvertering till aktier i Portalen av serie B. Konvertering kan påkallas fr.o.m. den 27 januari 1991 t.o.m. den 30 april 1995. Konverteringskursen är 1.250 kronor. Förlagsbevisen utgavs till en kurs motsvarande 100 procent av det nominella beloppet, vilket uppgick till 1.250 kronor eller hela multiplar därav. Lånets löptid är den 30 juni 1988 - den 1 juli 1995. Räntan per år skall motsvara riksbankens vid varje tid gällande diskonto med tillägg av två (2) procentenheter. Med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt tillkom - enligt § 11 i bolagsstämmoprotokollet - rätten att teckna konvertibler "anställda i Fabege, FEBA och Portalen samt bolagen övriga närstående personer". SARF har i sin framställning till Aktiemarknadsnämnden anfört i huvudsak följande. Av årsredovisningen för Fabege avseende verksamhetsåret 1988 framgår att substansvärdet för Portalen vid utgången av år 1988 var 351.000.000 kronor, motsvarande 2.340 kronor per aktie. På grund av att de enligt bolagsstämmobeslutet den 6 maj 1988 utgivna konvertiblerna kunnat förvärvas till förmånliga villkor har en förmögenhetsöverföring motsvarande närmare 20.000.000 kronor skett från Fabege till de personer som förvärvat konvertiblerna. Villkoren för emissionen anger ej vilka personalkategorier som varit teckningsberättigade och i vilken utsträckning olika kategorier varit berättigade att teckna. Detsamma gäller för den krets av teckningsberättigade personer som betecknats med "bolagen övriga närstående personer ". Teckningslistan innebär i detta avseende inte någon vägledning, eftersom hela förlagslånet formellt har tecknats av Nordbanken (med dåvarande firma PKbanken) enligt fullmakt. Den till grund för prissättningen av konvertiblerna liggande värderingen omfattar endast Portalens fastighetsinnehav, nämligen fastigheten Elefanten 15 och ett pågående byggprojekt vid Södra Stationsområdet. En värdering borde också ha gjorts av värdet på aktierna i Portalen. Beträffande Södra Stationsprojektet har vid värderingen beaktats endast nedlagda kostnader. Ett försök borde ha gjorts att åsätta objektet ett marknadsvärde. Enligt SARFs mening omfattar Aktiemarknadsnämndens verksamhetsområde den aktuella konvertibelemissionen på den grunden att Fabege är ett aktiemarknadsbolag och att Portalen vidtagit åtgärder för att bli aktiemarknadsbolag. I sistnämnda hänseende hänvisas till uttalanden i årsredovisningen 1988 för Fabege, av vilka framgår att styrelsen för Portalen beslutat att bolaget skulle ansöka om inregistrering av aktierna i bolaget på Stockholms fondbörs (se s 12). Mot den nu angivna bakgrunden har SARF begärt nämndens prövning av huruvida den riktade emissionen i Portalen är förenlig med god sed på aktiemarknaden. SARF har inte närmare preciserat på vilka punkter det skulle föreligga avvikelse från god sed men har allmänt angivit informationen till aktieägarna i Fabege, prissättningen av konvertibeln, storleken på högsta tecknings- och tilldelningsbelopp, urvalet av teckningsberättigade samt utspädningseffekten. Portalen har anfört i huvudsak följande. Till grund för prissättningen av konvertiblerna låg en av Värderingshuset Fastighetsekonomi AB gjord värdering. Enligt denna uppgick det totala fastighetsvärdet i Portalen vid utgången av år 1987 till 300.000.000 kronor, varav 220.000.000 kronor avsåg marknadsvärdet för Elefanten 15 och resterande 80.000.000 kronor avsåg nedlagda kostnader rörande Södra Stationsprojektet. Någon förmögenhetsöverföring till dem som tecknat konvertibler har inte ägt rum. Prissättningen av konvertiblerna var marknadsmässig. Med utgångspunkt från den verkställda opartiska värderingen av Elefanten 15 och nedlagda kostnader på Södra Station samt med beaktande av 20 procent latent skatt motsvarar priset på konvertiblerna vid full konvertering 1.205 kronor per aktie (se närmare bilaga 1).* *[Bilagan återges ej här.] Teckningsberättigade i emissionen har - som nämnden uppfattat de av Portalen i yttrande till nämnden lämnade uppgifterna - varit
Personer i kategori 1) och 2) ägde rätt att teckna konvertibla förlagsbevis motsvarande mellan 220 och 1.080 aktier efter konvertering. Personer i kategori 3) och 5) ägde rätt att teckna konvertibla förlagsbevis motsvarande mellan 20 och 720 aktier vid konvertering, och personer i kategori 4) ägde rätt att teckna konvertibler motsvarande mellan 20 och 80 aktier vid konvertering. Portalen har i yttrande till nämnden pekat på att bolaget inte är dotterbolag till Fabege, varför de rekommendationer som Aktiemarknadsnämnden givit för emissionen av personalkonvertibler efter det att den nu aktuella emissionen beslutades inte synes vara tillämpliga. Fabege, som av nämnden beretts tillfälle att yttra sig, har i skrivelser till nämnden anslutit sig till vad Portalen anfört och inte haft något att tillägga därutöver. Nämnden har själv låtit utföra en värdering av de konvertibla förlagsbevisen. Värderingen har utförts av E Öhman J:or Fondkommission AB (Öhman) och avser två tidpunkter, nämligen 1987-12-31 och 1988-05-06. När det gäller det sätt på vilket värderingen gjorts, anförs i utlåtandet följande. "Då Portalen inte är marknadsnoterat annat än indirekt via Fabege måste en värdering av en konvertibel i bolaget baseras på en uppskattad aktiekurs. Fastighetsförvaltande bolag värderas normalt utifrån substansvärdet varför det är lämpligt att som ett första steg fastställa detta. Aktiekursen är emellertid inte enbart en funktion av företagets substansvärde, utan även av aktiemarknadens värdering av detta. Vi kommer att undersöka hur en referensgrupp på fyra likartade bolag värderades i relation till det angivna marknadsvärdet per årsskiftet. När en beräknad aktiekurs fastställts kan denna därefter ligga till grund för en värdering av det konvertibla skuldebrevet. Konvertibler kan värderas som summan av en teckningsoption och ett vanligt räntebärande skuldebrev. Den vedertagna värderingsmodellen för teckningsoptioner är Black-Scholes-modellen. Denna kommer således att användas vid värderingen av optionskomponenten. För skuldebrevsdelen kommer en diskontering av kassaflödena att ske." Hela utlåtandet fogas till detta uttalande som bilaga 2.* *[Bilagan återges ej här.] Överväganden Portalen är inte ett aktiemarknadsbolag. Nämnden måste därför först ta ställning till om SARFs framställning kan tas upp till behandling. Enligt stadgarna för nämnden kan varje "åtgärd av aktiemarknadsbolag ....... bli föremål för nämndens bedömning". Med aktiemarknadsbolag jämställs i stadgarna bolag som vidtagit åtgärd i syfte att bli aktiemarknadsbolag. Också åtgärd som vidtas av aktieägare i sådant bolag som omfattas av tillämpningsområdet kan enligt stadgarna prövas av nämnden. Av det föregående har framgått att Portalen på olika sätt givit uttryck för en avsikt att ansöka om inregistrering av bolagets aktier på Stockholms fondbörs. Nämnden har tidigare uttalat att stadgarna i den aktuella delen bör tolkas vidsträckt (se uttalande 1988:3). På grund härav anser sig nämnden behörig att pröva SARFs framställning. Den omständigheten att Portalen efter det att framställningen inkom till nämnden beslutat att icke genomföra en marknadsintroduktion i enlighet med vad bolaget tidigare uttalat i detta avseende föranleder inte någon annan bedömning. Enligt nämndens mening ger SARFs framställning nämnden anledning att pröva följande frågor med anknytning till emissionen av konvertibla förlagsbevis i Portalen, nämligen tillämpligheten av lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag (Leo-lagen), informationsgivningen, prissättningen, tilldelningen och utspädningseffekten. Aktiemarknadsnämnden har behandlat frågor av det nyss angivna slaget i flera uttalanden, främst i uttalandet 1989:1 med riktlinjer för utformningen av vissa villkor vid emissioner av konvertibla skuldebrev m.m. till anställda m.fl. Detta uttalande gjordes ett halvår efter det att den nu aktuella emissionen behandlades på bolagsstämman i Portalen. Det kan därför inte komma ifråga att direkt tillämpa uttalandet på de frågor som nu skall prövas av nämnden. Prövningen måste i stället göras med hänsyn till vad som var god sed på aktiemarknaden vid tidpunkten för emissionen. Tillämpligheten av Leo-lagen Leo-lagen innebär att beslut om emissioner med företrädesrätt till teckning för anställda, styrelseledamöter i ett aktiemarknadsbolag eller annat företag inom samma koncern eller närstående till sådana personer skall fattas av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om detta är aktiemarknadsbolag. Beslutet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de vid stämman avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Vid emission i ett dotterbolag som inte är ett aktiemarknadsbolag måste dessutom beslutet godkännas av stämman i ett moderbolag som är aktiemarknadsbolag. Leo-lagen var vid tidpunkten för den aktuella emissionen i kraft. Emissionen i Portalen omfattades dock inte av lagen, eftersom Portalen inte var ett dotterbolag till Fabege, dvs det av ägarbolagen som var - och fortfarande är - ett aktiemarknadsbolag. Något krav på att emissionen för att bli giltig skulle godkännas genom beslut på Fabeges bolagsstämma förelåg alltså inte enligt Leo-lagen. Några vägledande uttalanden i fråga om en analog tillämpning av Leo-lagen på emissioner i intressebolag till aktiemarknadsbolag förelåg inte vid tidpunkten för emissionen i Portalen. Däremot hade rena kringgåenden av Leo-lagen uppmärksammats i förarbetena till Leo-lagen (prop 1986/87:76). Beträffande sådana förfaranden anför departementschefen följande (s. 26). Det torde inte vara möjligt att utforma de nya lagreglerna på ett sådant sätt att de på en gång utesluter varje möjlighet till kringgåenden och lämnar erforderligt utrymme för affärsmässigt motiverade transaktioner. Antas en lagstiftning efter de riktlinjer som jag här kommer att föreslå, torde dock uppenbara fall av kringgåenden få betraktas som etiskt oförsvarliga och därmed kunna angripas i annan ordning. I Aktiemarknadsnämndens uttalande 1989:1 har frågan huruvida uttalandet bör tillämpas även på emissioner i intressebolag behandlats. Nämnden uttalar därvid att vad som sägs i uttalandet om beslutsform och information vid emissioner i dotterbolag bör tjäna till vägledning även vid emissioner i intressebolag om det med "hänsyn till ägarandelen, inflytandet och andra omständigheter framstår som sakligt motiverat". Portalen har alltsedan bolaget startade sin verksamhet i början av 1970-talet ägts till lika delar av de nuvarande två ägarbolagen. Det kan mot den bakgrunden inte göras gällande att förfarandet föregåtts av transaktioner som skulle kunna anses utgöra ett kringgående av Leo-lagen. Främst med hänsyn härtill kan det förhållandet att emissionen ej behandlats och godkänts på Fabeges bolagsstämma inte anses vara "etiskt oförsvarligt" och stridande mot god sed på aktiemarknaden. Inte heller på någon annan grund kan riktas någon kritik mot Fabege för att emissionen i Portalen inte behandlades på bolagsstämma i Fabege och där godkändes. Emissioner som beslutas efter det att nämndens uttalande 1989:1 gjordes bör däremot behandlas som om Leo-lagen vore tillämplig, om omständigheterna är jämförbara med dem som förelåg i det nu aktuella fallet. Informationen till aktieägarna i Fabege Eftersom emissionen i Portalen inte behandlades på bolagsstämma i Fabege, aktualiserades aldrig frågan om vilken information som borde hållas tillgänglig för aktieägarna i Fabege innan beslutet om emissionen fattades (se ABL 5 kap 3 §, 4 kap 4 § och Aktiemarknadsnämndens uttalande 1988:10). Av vad nämnden i det föregående uttalat i frågan om Leo-lagens tillämpning på emissionen följer att någon kritik inte kan riktas mot Fabege för att inte aktieägarna i Fabege fick någon förhandsinformation. En helt annan sak är vilka krav som kan ställas på Fabege när det gäller efterhandsinformation till aktieägarna. Frågan om information till aktieägarna behandlades ingående av den s.k. Leo-kommissionen, som i sin bedömning av den s.k. Leo-affären uttalade följande när det gällde informationen till aktieägarna i Leos moderbolag (Sonessons). Den information som lämnades av Sonessons styrelse beträffande 1983 års nyemission i Leo utgjordes i första hand av en kommuniké i serien "Sonessons information". I denna uppgavs, såvitt här är i fråga, till en början att en nyemission på 169 milj. kronor hade tecknats av Penser genom Yggdrasil. Ytterligare uppgavs bl a att även Leos och koncernens ledningspersonal hade deltagit i nyemissionen. I Leos årsredovisning för år 1983, vilken distribuerades till samtliga aktieägare i Sonessons, lämnades ungefärligen samma uppgifter, varjämte på föreskrivet sätt uppgift lämnades om aktiekapitalets förändring. Informationen får enligt kommissionens mening betecknas som väl kortfattad. Den gav visserligen underlag för en beräkning i vilken omfattning Leos och Sonesson-koncernens ledningspersonal sammanlagt tecknat aktier och till vilken kurs detta skett. Någon uppgift lämnades emellertid inte om motiven för emissionen och inte heller om fördelningen mellan Leos och koncernens ledningspersonal. Särskilt med hänsyn till vad kommissionen förut anfört om den anmärkningsvärda strukturen och storleken av aktietilldelningen till personalen inom koncernledningen skulle en sådan redovisning ha tett sig lämplig. Leo-affären och den allmänna debatt som följde på den gällde till mycket stor del frågan om informationsskyldigheten gentemot aktieägarna. Detta föranledde bl a Stockholms fondbörs att i rekommendationer behandla olika informationsfrågor. I en rekommendation från våren 1986 rekommenderade börsstyrelsen styrelserna i börsbolag och i dotterföretag till börsbolag att, sedan beslut fattats av styrelse eller bolagsstämma om en riktad emission, utan dröjsmål informera börschefen och offentliggöra beslutet. Enligt rekommendationen skulle företaget därvid ange skälen för emissionen och för avvikelser från aktieägarnas normala företrädesrätt. Informationen skulle också omfatta emissionsvillkoren och uppgift beträffande vem eller vilka som erhållit erbjudande om teckning. Den enda information Fabeges aktieägare erhöll utgjordes av ett omnämnande i Fabeges årsredovisning för år 1988. Under redovisningen av Portalen nämndes där att ett konvertibelt förlagslån på 40 miljoner kronor tagits upp "för att förbättra bolagets kapitalbas". Utöver denna upplysning lämnades i samma årsredovisning uppgift rörande utelöpande konvertibla skuldebrev i en not till resultatoch balansräkningar i enlighet med kraven i aktiebolagslagens 11 kap 8 § första stycket 5, varvid också uppgift lämnades om förlagslånet i Portalen. Även med beaktande av att Portalen ej var ett dotterbolag till Fabege borde enligt nämndens mening Fabege i väsentligt större omfattning än vad som gjorts ha informerat aktieägarna i Fabege om emissionsbeslutets innehåll och om den tilldelning av konvertibler som skedde på grundval av emissionsbeslutet (se numera Leo-lagen 9 §). Prissättningen I uttalande 1989:1 behandlar Aktiemarknadsnämnden prissättningen av konvertibler och uttalar därvid följande. Enligt Aktiemarknadsnämndens mening bör man vid prissättningen utgå från det teoretiska värdet enligt någon för värdepapper allmänt vedertagen värderingsnorm (ang innebörden av detta begrepp, se Aktiemarknadsnämndens uttalande 1987:11). Dessa normer är emellertid normalt inte avsedda för konvertibla skuldebrev och beaktar inte heller samtliga faktorer som påverkar värdet. Vidare grundar sig beräkningarna på osäkra antaganden om den framtida marknadsutvecklingen. Det kan därför finnas anledning till jämkning av det teoretiskt beräknade värdet. Som exempel på faktorer som kan föranleda jämkning kan nämnas att konvertiblerna är begränsat likvida, ibland tom icke överlåtbara under en viss tid. Vid vissa emissioner till den öppna marknaden är det vanligt att priset på de värdepapper som emitteras sätts något lägre än marknadspriset för att emissionen skall lyckas. Enligt nämndens mening bör ett motsvarande synsätt kunna godtas vid en emission av konvertibla skuldebrev till anställda för att uppnå syftet med emissionen. En viss ytterligare jämkning av det teoretiskt beräknade värdet bör med hänsyn härtill kunna göras. Det citerade uttalandet förelåg, som redan framgått, inte när den nu aktuella konvertibeln skulle prissättas. De principer för prissättningen som anges i uttalandet torde emellertid redan vid tidpunkten för emissionsbeslutet ha allmänt tillämpats på aktiemarknaden, låt vara att vissa av de jämkningar som då gjordes av det teoretiskt framräknade värdet var större än vad nämndens uttalande får anses ge utrymme för. I det nu aktuella fallet har Portalen - såvitt framkommit i ärendet - inte gjort någon teoretisk värdering av konvertiblerna i samband med emissionen. Prissättningen av konvertiblerna har i stället utgått från ett beräknat substansvärde per aktie. Priset har därefter bestämts genom ett påslag med ca 4 procent, beräknat på detta värde. Öhman har däremot, som framgår av dess värdering av konvertibeln, använt en teoretisk modell, enligt vilken värdet på konvertibeln framräknats som summan av en obligationsdel och en optionsrättsdel (konverteringsrätten). Vid beräkningen av konverteringsrättens värde har Öhman tillämpat den sk Black and Scholes-modellen. Enligt Öhman var värdet den 31 december 1987 och den 6 maj 1988 1.850 kronor respektive 1.900 kronor. En alternativ beräkning, grundad på en annan på marknaden förekommande vedertagen värderingsmodell för att beräkna värdet på optionsrättsdelen, ger enligt Öhman i stort sett samma värden som nyss angivits (se bilaga 2 s. 12). Vid bestämmandet av konvertibelns pris har Öhman inte alls jämkat det teoretiskt framräknade värdet. Även med en generös jämkning av detta värde är skillnaden i förhållandet till det värde som Portalen åsatt konvertibeln betydande (1.250 jfrt med 1.800 ā 1.900). Enligt nämndens mening är orsaken härtill att Portalen inte strävat efter att prissätta konvertibeln på ett marknadsmässigt sätt. Portalen har nöjt sig med att göra en substansvärdering av aktien. Mot denna värdering kan ingen invändning riktas. Därefter har endast ett mindre påslag gjorts. Nämnden anser att prissättningen strider mot god sed på aktiemarknaden. Kretsen av teckningsberättigade personer och tilldelningsfrågor Utöver anställda i Portalen har även styrelseledamöter i bolaget, anställda i de två ägarbolagen och dessa två bolag andra närstående personer ägt rätt att teckna i emissionen. Aktiemarknadsnämnden har i uttalandet 1989:1 funnit att vid en emission i ett dotterbolag bör teckningsrätt tillkomma endast anställda i det emitterande bolaget. Den nu aktuella emissionen beslutades - som redan nämnts - innan detta uttalande förelåg. Frågan rörande till vilka en emission av detta slag bör riktas hade emellertid redan vid denna tidpunkt behandlats av Leokommissionen och varit föremål för en tämligen omfattande debatt. Enligt nämndens mening framstår kretsen av teckningsberättigade personer i ljuset av vad som därvid förekommit som anmärkningsvärt stor, särskilt om man beaktar att i kretsen ingick - icke närmare av bolaget angivna - närstående personer. Portalen kan inte undgå kritik för att emissionen riktats till så många personer utanför bolaget. Emissionsbeslutet strider i denna del mot god sed på aktiemarknaden. Vad därefter gäller tilldelningsbeloppens storlek måste först konstateras att nämnden, trots upprepade försök genom att ställa frågor till Portalen och Fabege, inte kunnat få helt klarlagt hur stora belopp som varje teckningsberättigad i emissionen tilldelats. Klart är att en styrelseledamot, tillika VD i Portalen, tilldelats konvertibler motsvarande 1.080 aktier vid konvertering. En sådan tilldelning får - även med beaktande av att emissionen ägde rum före uttalandet 1989:1 - anses vara i största laget när det gäller en emission som riktas till samtliga anställda och omständigheterna är jämförbara med dem som förelåg i det nu aktuella fallet. (Beträffande en emission som riktas till endast ledande befattningshavare, se uttalande 1989:1 s 8 f.) Av det föregående har indirekt framgått att tilldelning enligt nämndens mening överhuvudtaget inte borde ha skett till kategorin "andra närstående personer". Har tilldelningen, vilket vissa lämnade uppgifter anger, uppgått till belopp motsvarande 720 aktier vid konvertering, framstår den som mycket hög. Om inte särskilda omständigheter föreligger, strider en sådan tilldelning enligt nämndens mening mot god sed på aktiemarknaden. Utspädningseffekten Uttalandet 1989:1 behandlar också frågan om utspädningseffekten. I denna fråga uttalade nämnden, med syftning även på dotterbolag, följande. Den s.k. utspädningseffekten på aktiekapitalet och röstetalet bör i normalfallet vid full konvertering och med utgångspunkt från att lånet fulltecknas ej överstiga 5 procent, räknat på det efter konvertering nya totala antalet aktier och röster. Tillämpas denna princip, torde utspädningseffekten i fråga om vinst/aktie och substans/aktie endast bli marginell, förutsatt att villkoren i stort utformas på det sätt nämnden rekommenderar i detta uttalande. En större utspädning bör accepteras endast när särskilda skäl motiverar detta och då i begränsad omfattning. Exempel på sådana skäl kan vara att det emitterande bolagets aktiekapital är mycket ringa i förhållande till antalet anställda till vilka emissionen riktas eller att förändringar inträffat i bolaget eller i koncernen som motiverar att bolaget emitterar ytterligare lån, även om redan utgivna lån ännu inte förfallit till betalning. Bortsett från det förhållandet att uttalandet 1989:1 inte är direkt tillämpligt på den nu aktuella emissionen finns anledning att med utgångspunkt från vad nämnden där anfört närmare överväga huruvida samma bedömningsgrunder generellt är relevanta för en emission i ett aktiemarknadsbolag respektive i ett dotterbolag eller vissa intressebolag till ett sådant bolag. Mycket talar för att det kan finnas anledning att acceptera högre utspädningseffekt när det gäller en emission i ett dotterbolag. Inte minst gäller detta om man beaktar att aktiekapitalets storlek i ett dotterbolag av många olika skäl kan vara mycket litet. Som framgår av det citerade uttalandet, bör vissa undantag från de uppställda gränsvärdena för utspädningseffekten kunna göras, exempelvis när aktiekapitalet är ringa i förhållande till antalet anställda. Om utspädningseffekten överskrider 5 procent på aktiekapitalet eller röstetalet, blir det emellertid än viktigare att tillse att emissionen prissätts på ett marknadsmässigt sätt och att den inte riktas till en vidare krets än vad som anses nödvändigt för att uppfylla syftet med emissionen. Målet bör vara att utspädningseffekten i fråga om vinst/aktie och substans/aktie endast blir marginell. Med beaktande av vad som nu sagts - vilket också bör kunna läggas till grund för bedömningen av den nu aktuella emissionen - kan enligt nämndens mening inte riktas någon kritik mot Portalen för att utspädningseffekten översteg 5 procent på aktiekapitalet. I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Ingvar Gullnäs (ordförande), Ulf K Nordenson (vice ordförande), Claes Dahlbäck, Bengt Haak, Christer Jacobson och Gunnar Widhagen.
|