Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 8 december 2000 en framställning från Mannheimer Swartling Advokatbyrå på uppdrag av Telefonaktiebolaget LM Ericsson ("Ericsson").

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som i huvudsak är hämtad ur Ericssons framställning till nämnden.

Styrelsen för Ericsson överväger att införa ett globalt incitamentsprogram, som utgörs av två delar, ett aktieoptionsprogram och ett aktiesparprogram.

Aktieoptionsprogrammet skall omfatta ledande befattningshavare inom koncernen och andra befattningshavare med särskild specialistkunskap samt personer som anställs framöver inom nämnda positioner. Programmet utgörs av s.k. personaloptioner, vilka erhålls vederlagsfritt och är utställda av Ericsson eller dotterbolag till Ericsson samt avser B-aktier i Ericsson. Förvärvspriset för aktierna skall motsvara B-aktiens marknadsvärde vid tidpunkten för tilldelning av personaloptionerna, i förekommande fall efter viss avrundning.

Antalet berörda befattningshavare inom aktieoptionsprogrammet beräknas uppgå till cirka 12.000 och antalet personaloptioner med motsvarande antal B-aktier till cirka 95.000.000. Fördelningen av antalet personaloptioner på de personalkategorier som kan komma att omfattas av aktieoptionsprogrammet skall godkännas av de styrelseledamöter i Ericsson som ingår i styrelsens s.k. Remuneration Committee. Fördelningen skall baseras på bland annat den anställdes arbetsprestation och dennes position inom samt betydelse för Ericsson-koncernen och i övrigt i enlighet med internt fastställda riktlinjer. 

Verkställande direktören skall under en tvåårsperiod kunna erhålla sammanlagt högst 300.000 personaloptioner. Någon högsta tilldelningsnivå för övriga berörda personalkategorier avses ej fastställas. Tilldelning av optioner kommer till flertalet av de berörda att ske med ett lägre antal optioner än vad verkställande direktören föreslås erhålla, men Ericsson vill inte utesluta möjligheten att - i vissa enstaka särskilda fall - kunna tilldela befattningshavare ett större antal optioner än vad verkställande direktören erhåller. Om sådan enstaka särskild tilldelning sker kommer detta att offentliggöras på sedvanligt sätt.

Aktiesparprogrammet avses omfatta alla anställda i koncernen och syftar till att anställda på frivillig basis skall påbörja ett sparande av egen lön i form av köp av B-aktier i Ericsson. För varje aktie som förvärvas inom ramen för programmet och behålls av den anställde under en period om tre anställningsår erhålls vederlagsfritt samma antal aktier som motsvarar det egna sparandet. I vissa länder kommer förmodligen anpassningar till lokala regler att behöva ske. Den anställdes sparande inom Aktiesparprogrammet är relaterat till lönenivå, varvid det högsta tillåtna sparandet per år skall motsvara en viss procentandel av bruttolönen, dock högst SEK 50.000. Antalet B-aktier inom detta program beräknas uppgå till cirka 30.000.000.

För att kunna genomföra det globala incitamentsprogrammet på ett kostnadseffektivt och flexibelt sätt, avser styrelsen föreslå att bolagsstämman fattar beslut om att ändra bolagsordningen på så sätt att inlösenbara limiterade preferensaktier av serie C kan utges, att en riktad kontantemission om sammanlagt 155.000.000 aktier av serie C genomförs till en större oberoende aktör, att styrelsen bemyndigas fatta beslut om ett riktat förvärvserbjudande avseende samtliga aktier av serie C samt att aktier av serie C, efter omvandling till aktier av serie B, kan överlåtas till anställda i Ericsson-koncernen, varvid en del av aktierna (högst 31.000.000) även skall kunna överlåtas på börs för täckande av sociala avgifter. Aktie av serie C skall medföra en tusendels röst per aktie och kunna omvandlas till aktie av serie B endast på begäran av Ericssons styrelse. 

Nämnden har inhämtat att de planerade programmen kan leda till en utspädning om knappt två procent av antalet utgivna aktier eller, om hänsyn tas till tidigare alltjämt löpande incitamentsprogram, något under fyra procent.

Ericsson hemställer att Aktiemarknadsnämnden uttalar huruvida det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att endast ange en högsta tilldelningsnivå för verkställande direktören i bolaget och inte för övriga personer som omfattas av aktieoptionsprogrammet och att vederlagsfritt tilldela anställda aktier, om vissa av bolaget uppställda krav föreligger.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har i flera uttalanden behandlat frågor om information om tilldelning till anställda inför beslut om incitamentsprogram. I uttalandet 1988:10 (beslutat i plenum) framhöll Aktiemarknadsnämnden att, om olika kategorier av anställda ges olika teckningsrätt, kategoriindelningen bör framgå redan av kallelsen och att det därvid bl.a. bör anges vad varje teckningsberättigad person i respektive kategori äger rätt att maximalt teckna samt vad han är garanterad i tilldelning. Det berörda uttalandet skall enligt vad nämnden konstaterat i ett senare uttalande (1999:17) - även det på framställning av Ericsson – inte förstås så att det från nämndens sida skulle föreligga något krav på att garanterad tilldelning skall förekomma utan endast på det sättet att information skall lämnas om eventuella garantier i fråga om tilldelningen.

Enligt nämndens mening bör huvudprincipen även i fortsättningen vara att bolagsstämman före ett beslut om ett incitamentsprogram av här aktuellt slag får information om den maximala tilldelning som skall kunna förekomma. I förevarande fall är avsikten att den maximala tilldelningen för verkställande direktören skall anges, men det har inte uteslutits att bolaget i vissa enstaka särskilda fall skall kunna tilldela befattningshavare ett större antal optioner än vad verkställande direktören erhåller. Nämnden har inhämtat att detta i första hand tar sikte på eventuella rekryteringar av eller förhandlingar med utländska nyckelpersoner och att det av främst konkurrensskäl anses olämpligt att i förväg ange hur stor tilldelning som maximalt kan komma i fråga i dessa fall. För dessa speciella fall kan förslaget – som bör framgå av den information som lämnas bolagsstämman – enligt nämndens mening inte strida mot god sed på aktiemarknaden. Det får också anses godtagbart i en koncern av Ericssons storlek och geografiska utbredning att inte heller i övrigt specificera den tilldelning som skall kunna förekomma för personalgrupper i olika länder i vidare mån än som skett. 

Frågor om vederlagsfri eller subventionerad tilldelning till anställda av optioner har behandlats av nämnden i flera uttalanden, senast 1998:3 i plenum. Av vad nämnden därvid uttalat följer att nämnden inte ser något hinder mot att ett bolag underlättar berörda funktionärers deltagande i ett program genom att helt eller delvis bidra ekonomiskt, under förutsättning att eventuella subventioner redovisas öppet. Vad nämnden i detta hänseende tidigare har uttalat har visserligen i första hand tagit sikte på tilldelning av optioner eller liknande instrument, men samma principer måste som nämnden ser saken kunna tillämpas även med avseende på aktier. Den planerade konstruktionen av aktiesparprogrammet som innebär att tilldelningen skall relateras till den anställdes egna aktiesparande är visserligen ovanlig för svenska förhållanden men den kan inte erbjuda några problem från de synpunkter som nämnden har att bevaka. Nämnden finner att de planerade åtgärderna inte heller i denna del strider mot god sed på aktiemarknaden.

---------------

I behandlingen av detta ärende har deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Lars Bredin (vice ordförande), Ulf Magnusson och Gunnar Widhagen.

På Aktiemarknadsnämndens vägnar