Aktiemarknadsnämndens uttalande 2004:23

2004-09-15

Aktiemarknadsnämnden har under senare tid från olika håll fått förfrågningar om god sed på aktiemarknaden i samband med fusioner i vilka ett eller flera av de inblandade bolagen är aktiemarknadsbolag. En framställning i ämnet har gjorts av Gösta Melander, Malmö. Nämnden har i anledning därav beslutat att göra följande uttalande.

På den svenska aktiemarknaden förekommer sedan länge offentliga uppköpserbjudanden i vilka en budgivare - vanligen ett bolag - erbjuder sig att på generellt angivna villkor förvärva samtliga aktier i ett aktiemarknadsbolag. En del av dessa erbjudanden syftar till ett samgående i vid mening mellan budgivarbolaget och målbolaget medan syftet i andra fall är ett annat.

I svensk lag finns endast några enstaka bestämmelser om förfarandet vid offentliga uppköpserbjudanden. Regleringen på området utgörs huvudsakligen av NBK:s regler rörande offentliga erbjudanden om aktieförvärv. Reglerna utfärdades år 1971, ursprungligen som rekommendationer, och har vid flera tillfällen reviderats, senast år 2003. Reglerna har en stark förankring bland aktiemarknadens aktörer.

När det gäller ett aktiemarknadsbolag resulterar ett offentligt uppköpserbjudande så gott som aldrig i att budgivaren blir ägare till samtliga aktier i målbolaget. Närmast regelmässigt följs därför sådana erbjudanden av ett förfarande genom vilket budgivaren enligt bestämmelser i 14 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) löser in resterande aktier i bolaget. Sådan inlösen förutsätter att budgivaren äger aktier i målbolaget representerande mer än nio tiondelar av totalantalet aktier och röster i bolaget. De flesta offentliga uppköpserbjudanden villkoras därför av att budgivaren genom erbjudandet uppnår ett innehav tillräckligt stort för att tillåta inlösen.

Karakteristiskt för ett inlösenförfarande är att lösenbeloppets storlek inte ensidigt kan bestämmas av moderbolaget; en tvist om lösenbeloppet skall prövas av tre skiljemän och det finns möjlighet att föra talan mot skiljedomen vid allmän domstol. Frågan om lösenbeloppet blir i den meningen regelmässigt föremål för en opartisk prövning.

Under senare tid har bland svenska aktiemarknadsbolag också förekommit samgåenden genom fusion i aktiebolagsrättslig mening. Fusion är ett i 14 kap. aktiebolagslagen noga reglerat institut. Bestämmelserna är utformade på grundval av EG:s direktiv 78/855/EEG, det s.k. fusionsdirektivet (SFS 1994:802).

Fusion förekommer i två varianter, absorption och kombination. Det är den förstnämnda formen, absorption, som är aktuell i detta sammanhang. Karakteristiskt för en fusion genom absorption är att ett aktiebolag (det överlåtande bolaget) går upp i ett annat aktiebolag (det övertagande bolaget). Beslut om fusionen fattas i det fallet av bolagsstämman i det överlåtande bolaget genom godkännande av en s.k. fusionsplan, upprättad gemensamt av styrelserna för de båda inblandade bolagen. Om ägare till minst fem procent av av samtliga aktier i det övertagande bolaget begär det, skall fusionsplanen underställas stämman även i det övertagande bolaget. Bolagsstämmans beslut är i båda fallen giltigt om det biträds av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. I vissa fall krävs det dock att beslutet biträds av samtliga på stämman närvarande aktieägare och att dessa företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier.

Frågan om vilket vederlag som skall erläggas för aktierna i det överlåtande bolaget skall regleras i fusionsplanen. Vederlaget kan bestå av aktier i det övertagande bolaget, kontanter eller en kombination av aktier och kontanter.

När en anmälan om fusion genom absorption registrerats av Bolagsverket är det överlåtande bolaget upplöst. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder med undantag för vissa skadeståndsanspråk övergår samtidigt till det övertagande bolaget och fusionsvederlaget tillfaller aktieägarna i det överlåtande bolaget.

Fusionsinstitutet, som är ett internationellt sett etablerat samgåendeförfarande, har tidigare använts mycket sparsamt i Sverige, något som huvudsakligen kan förutsättas ha sammanhängt med skattelagstiftningens utformning. Skattereglerna har numera ändrats. I den allmänna debatten har under senare tid uppmärksamheten riktats mot möjligheten att använda ett fusionsförfarande som ett substitut för eller komplement till ett offentligt uppköpserbjudande med avslutande inlösenförfarande. Farhågor har uttryckts för att minoritetsaktieägare i målbolaget - i fusionsförfarandet det överlåtande bolaget - alltför lättvindigt kan berövas sina aktier och inte heller kommer i åtnjutande av det opartiska förfarande för fastställande av vederlaget för deras aktier som ett inlösenförfarande erbjuder. Därvid har pekats på möjligheten för en budgivare att fullfölja erbjudandet redan vid en lägre kapital- och röstandel än nio tiondelar för att därefter genomdriva en fusion mellan budgivarbolaget och målbolaget och i det sammanhanget, i kraft av sitt aktieinnehav, närmast ensidigt dikterar hur stort fusionsvederlag som skall utgå för aktierna i det överlåtande bolaget. Visserligen skall fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer, som särskilt skall ange om fusionsvederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt, men bolagsstämman i det överlåtande bolaget är inte bunden av denna bedömning.

Aktiemarknadsnämnden har inte underlag för att ifrågasätta de nuvarande, för alla aktiebolag gällande, lagreglerna om fusion. En aktiebolagsrättslig fusion torde i många fall vara en ändamålsenlig, och i vissa fall närmast nödvändig teknik för att åstadkomma ett samgående mellan bolag. Den praktiska situationen vid fusion kan i mycket hög grad variera från det ena fallet till det andra. Skulle vunna erfarenheter ge vid handen att det aktiebolagsrättsliga regelverket i något hänseende behöver kompletteras utgår nämnden från att lagstiftaren tar initiativ därtill.

Från nämndens utgångspunkt - att verka för god sed på den svenska aktiemarknaden - är det emellertid samtidigt angeläget att sådana samgåenden som sker i form av förvärv av ett aktiemarknadsbolag inte genomförs på ett sätt som riskerar att rubba förtroendet för aktiemarknaden och regleringen på denna marknad, särskilt reglerna rörande offentliga uppköpserbjudanden. Aktiemarknadsnämnden förutsätter att aktiemarknadens aktörer och deras rådgivare uppmärksammar dessa risker vid framtida överväganden om möjligheten att använda fusion som ett substitut eller komplement till ett offentligt uppköpserbjudande med efterföljande inlösen. Nämnden kommer att följa utvecklingen i detta hänseende och är beredd att uttala sig rörande de praktiska fall som i fortsättningen kan uppkomma på området på begäran av berörda bolag eller enskilda aktieägare. Redan nu avser nämnden emellertid att uppmärksamma Näringslivets Börskommitté på frågan om det finns behov av och förutsättningar för en kompletterande självreglering i ämnet.

I behandlingen av detta ärende har deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Lars Bredin (vice ordförande), Carl-Johan Åberg (vice ordförande), Peter Bäärnhielm, Thomas Ehlin, Tom Hård, Annika Lundius, Ulf Magnusson och Lennart Ribohn.

På Aktiemarknadsnämndens vägnar